Det här med att passa 2,5-åringar
Såhär alltså. Anta att du passar din brorsdotter och att ni har sprungit runt hela förmiddagen och lekt med varandra, kastat runt bollar, kastat runt kor som tydligen inte fick bo på bondgården med de andra djuren, kastat runt varandra och varit sådär allmänt uppstissade som tydligen bara jag kan få oss att bli. Anta sen att dina föräldrar mumlar något om "psykbryt" och sen går din mamma ner i tvättstugan och din pappa ut i garaget.
Sen kan vi anta att det var rätt bra att de inte var i köket under tiden som du försökte få din något övertaggade brorsdotter att äta lunch. Meniallafall.
När det sen är dags att sova middag, och du tillslut har fått ner din brorsdotter under täcket trots att hon inte alls vill sova, då anses man trots allt som en väldigt god barnvakt om man tar fram mobilen och visar "Shaun the sheep" från Youtube, eftersom det är det enda som möjligtvis kan få ungen att ligga still.
Lyckas du dessutom få ungen att somna får du ännu mer pluspoäng som barnvakt. Att du själv också råkar somna bredvid anses bara som gulligt.
DÄREMOT, om du själv somnar efter kvart eller så och ungen INTE har somnat, utan kryper ner från sängen och knallar ut i huset medan dina föräldrar är i tvättstugan/garaget och ungen dessutom lyckas få tag på din pappas nya systemkamera.
Då anses du inte längre som en speciellt bra barnvakt. Tydligen.