Någon som har numret till en låssmed?
Kategori: Allmänt
Jaha, och så var julen över! Vi i vår familj firade igår på juldagen istället för på julafton. Det är en komplicerad historia och jag förstår att ni har ett bristande intresse så jag skippar den biten!
På julafton så var det bara jag och mina föräldrar här hemma, och när det var dags för den traditionsenliga julgröten till lunch dök det upp ett högst obekvämt samtalsämne vid matbordet. Nämligen huruvida jag skulle flytta hemifrån det kommande året eller ej.
På julafton så var det bara jag och mina föräldrar här hemma, och när det var dags för den traditionsenliga julgröten till lunch dök det upp ett högst obekvämt samtalsämne vid matbordet. Nämligen huruvida jag skulle flytta hemifrån det kommande året eller ej.
Missförstå mig nu rätt, jag vill gärna flytta hemifrån, jag hade mer än gärna haft en egen lägenhet och kunnat bestämma allt själv, det hade jag verkligen. Men det har ju som jag nämnde i tidigare inlägg vissa fördelar att bo hemma, typ som att man inte behöver betala reparationen av ett billarm som tjuter men ändå inte finns. Så jag hade uppskattat om jag själv fick bestämma när jag tyckte det var lagom att flytta hemifrån!
SÅ. Konversationen vid matbordet lät ungefär såhär:
Min pappa: (Med lite ironisk stämma) Är det någon i familjen som har ett nyårslöfte?
Min mamma: (Skiner upp och säger med högst oironisk stämma) JA! Jag tycker familjen kan ha som gemensamt nyårslöfte att Jake ska flytta hemifrån under 2013!
Jag: Menar du som det där nyårslöftet pappa gav för tio år sedan när han lovade att han skulle rensa garaget och slänga vår gamla fax på tippen? Det som alla visste att det aldrig skulle hända. För att han aldrig skulle slänga något över huvud taget om han inte har en kniv mot strupen.
Min pappa: Den kan vara bra att ha!! Och dessutom ska man inte slänga saker som fungerar.
Jag: Mm, vi vet att du resonerar så. Därför var det ingen som trodde på det där nyårslöftet för tio år sedan. Men inombords hade vi alla en förhoppning om att kanske, kanske skulle denna gången vara ett undantag. Men nej. Såna saker kallas inte löften. Det kallas visioner. Alla vet att det inte kommer uppfyllas. Är det så ni menar med att jag ska flytta?
Jag: Mm, vi vet att du resonerar så. Därför var det ingen som trodde på det där nyårslöftet för tio år sedan. Men inombords hade vi alla en förhoppning om att kanske, kanske skulle denna gången vara ett undantag. Men nej. Såna saker kallas inte löften. Det kallas visioner. Alla vet att det inte kommer uppfyllas. Är det så ni menar med att jag ska flytta?
Min mamma: Nejnej, det här är på riktigt! Du kommer flytta hemifrån under 2013, det här inget politikersnack som din pappa håller på med! Ger massa löften som ändå ingen tror på!
Min pappa: Jag säger ju att den kan vara br...
Min mamma: (Avbryter och viftar lite avfärdande med handen) Innan somaren ska du nog se att du inte bor här längre!
Just då kändes det som de bara försökte hetsa upp mig lite. Det gick sådär, men jag ska erkänna att jag blev lite orolig över min mammas seriösa tonläge.
Oron steg lite under juldagen när vi till sist firade julen ordentligt med hela familjen samlad och jag delade ut paketer iklädd en tomtedräkt. När jag hade öppnat mina julklappar, och fått fram en stekpanna, två kastruller, 12 dricksglas från IKEA och en elvisp. Då ska jag erkänna att jag började fundera på att man kanske borde göra en extra kopia på sin husnyckel.