mrjake.blogg.se

 

 

Jaha, då var det jag här igen då. Längesen sist, jag vet! Men å andra sidan har jag inte hört någon klaga över det heller så…

 

Nu förstår jag vad ni tänker. ”Vad är det för jobbig jävla slyngel som vänder på dygnet och är uppe klockan 4 på natten?!” Och ja, tackar som frågar får man väl säga. Men nu är det faktiskt så att jag jobbar natt, så det så. Och efter klockan 3 så är tv-utbudet lite begränsat såhär en vanlig vardag. Så att säga.

 

Vad ska då det här inlägget handla om? Ja hörrni, alla kära läsare, inte fan vet jag! Det är ju inte precis som att idéerna sprutar ur en såhär dags. Men jag kan i alla fall berätta om en fest jag var på i helgen. Det var en överraskningsfest för en polare som fyllde år och både släkt och vänner var inbjudna. Och förutom att födelsedagsgrisen brutalt kidnappades av några vänner på jobbet, blev ihälld en massa öl och sedan instängd i bagageluckan på bilen för transport hem, så tror jag inte han fattade att något var i görningen.

 

Jag var då själv inte med i själva kidnappningsdelen, så jag väntade tillsammans med alla andra hemma hos honom. Problemet var bara att jag hade lite svårt att skilja mellan ”kvart över” och ”kvart i”. Så när jag droppade in, cirkus en halvtimme sen (tydligen), stod en helt främmande släkt tillsammans med ett dussin vänner bakom ytterdörren när jag kom in. Och jag är inte den som är den, men det var nog fan det mest besvikna välkomnandet jag någonsin har varit med om! Fyra minuter senare kom dock födelsedagsgrisen till slut och allt blev väldigt lyckat.

 

Tilläggas kan dock att jag inte hade träffat honom på rätt länge, ett halvår eller så. Och det var kanske inte helt lyckat när all uppståndelse hade lagt sig efter hans ankomst, och jag klampar fram och broderligt klappar honom på magen och säger ”jävlar, det har minsann blivit några bärs sen sist! Vilken kagge!” Och han liksom svagt mumlar lite ledsamt ”jag har gått ner 10kg…”

 

När det blev dags för mat så blev det en ganska naturlig indelning med ett stort vuxenbord och ett halvstort ungdomsbord. Förutom alla kompisarna som jag kände sedan tidigare var där några småkids och en blondin i min ålder. För att liksom vara artig började jag efter ett tag intressera mig lite om henne och försökte inleda en konversation.

”Jaha, och vad har du för funktion i det här sällskapet då?” frågade jag.

Hon tittade på mig som om jag var lite lite dum i huvudet, sen svarade hon.

”Jag är födelsedagsgrisens flickvän!”

 

Och ja, sen efter mitt sociala hattrick så försökte jag ligga lite lågt. Det gick sådär.

 

Vad har ni gjort i helgen då?

 

 

 

 

Okej gott folk, eftersom mitt träningspass igår inte riktigt gick som planerat, så kände jag mig tvungen att ta mig till gymmet idag igen. Eftersom gymmet ligger i Lund och jag inte flyttar dit förrän om ett par månader så krävs det diverse kollektivtrafik för att ta sig dit och hem.

 

Och jag tänkte liksom inte riktigt så långt när jag tränade. Så när jag var klar med mitt pass och kom på att det var 45 minuter tills jag skulle kunna ta mig hem samtidigt som magen kurrade efter all träning, så gjorde jag som alla andra rationella människor hade gjort. Det enda vettiga i den situationen.

 

Jag gick och köpte mig en fet kebab med extra vitlöksås och mycket pommes. Det var jag fan värd efter att ha åkt till gymmet två dagar irad!

 

Problemet var ju bara det att det är svinkallt ute den här tiden på året. Och när temperaturen ligger runt nollan så är det en fysisk omöjlighet att äta upp både kebaben och pommesen innan något av det hinner svalna. Så jag fick återigen använda mitt förnuft och gick därför tillbaks till gymmet för att äta inne i värmen istället.

 

Och det kan jag fan säga er, att om man får mycket uppmärksamhet när man behöver klippa upp sitt hänglås efter 5 minuter första gången man kommer, så är det ingenting. Det är absolut ingenting jämtemot uppmärksamheten man får om man sätter sig med en extra stor kebab med pommes i receptionen precis intill konditionsavdelningen.

 

 

Jag kommer bli kändis på gymmet direkt alltså, det känner jag på mig!

 

 

 

Ja kära obefintliga läsare. Då har vi alltså kommit till en punkt då jag tyckte att internet var så fullt av onödigt skit, att jag kände att jag också ville bidra lite. Så jag tänkte dela med mig av en händelse som utspelade sig när jag var på gymmet idag.

 

Ja, jag har faktiskt skaffat gymkort. För jag kände att det var dags. Och för att jag tyckte att det hade gått tillräckligt lång tid efter nyår för att jag inte skulle betraktas som en kille som bara tränar för att han gjorde ett litet dumt uttalande på fyllan strax innan tolvslaget i form av ett nyårslöfte. 

 

Så idag gick jag och köpte gymkort. Köpa gymkort är inte som att köpa mjölk direkt, så det tog en jävla tid. Nästan så man blev bekant med receptionisten kändes det som. Sen när allt var klart och jag hade bytt om så ringde min telefon precis innan jag skulle låsa skåpsdörren.

 

Den som ringde var platschef på ett nytt ställe som jag ska praktisera på om ett par veckor, och hon ringde för att höra lite vem jag var osv. Jag kände att det nog skulle ta en stund, så jag stängde skåpsdörren och klickade i mitt hänglås för att gå ut i gymmet så länge medan vi pratade. 

 

Ungefär en tiondels sekund efter att jag klickade igen hänglåset kom jag på att mina jeans låg i skåpet. Med mina husnycklar i fickan. Med nyckeln till hänglåset i nyckelringen. Så här i efterhand vet jag inte vad som var värst, för det är ungefär lika pinsamt att gorma "helvetes jävla rövhål!" i telefonen till en blivande chef, som det är att behöva be om hjälp i receptionen att klippa upp sitt hänglås.

 

Fem minuter efter att man blev medem.

 

I jämförelse hade det nog fan varit bättre att uppfattas som en nyårs-recruit! 

 

 

 

 

Ni vet hur man kan lura kattungar att jaga den röda pricken från en laserpekare?

 

Det funkar på 2,5-åringar med!

 

 

 

Jaha, då var jag här igen. Det var längesen sist och jag vet det. Jag vet också att man i bloggvärlden brukar be om ursäkt till sina läsare för bloggtystnaden. Men det tänkte jag skita i! För jag bryr mig inte om sånt strunt!! Och lite för att jag inte har några läsare.

 

Men varför har jag inte skrivit något i min lite smått schizofren-aktiga blogg då?

 

Jag har bland annat haft tenta. Det gick bra, tackar som frågar, förutom i början när jag kom in i den gigantiska idrottshallen och råkade sätta mig vid fel grupp av bänkar. Så att jag fick fel tentafrågor utdelade till mig. Paniken var rätt stor när jag läste igenom frågorna, innan jag insåg mitt misstag...

 

Sen har jag köpt lägenhet. Det gick bra, tackar som frågar, förutom när vi skulle skriva själva kontraktet.

Jag vet inte om ni kan föreställa er hur pinsamt det är att sitta instängd i ett rum med en strikt mäklare, som ska gå igenom ett köpeavtal, och mäklarens enda egentliga uppfattning om en är att man är en kille i senare tonåren som skriker "rövhål" i diverse trapphus. Men det är ganska pinsamt i alla fall.

 

Och eftersom jag i framtiden kommer ha betydligt högre utgifter än jag har här hemma, så fick jag ta tag i mitt liv och skaffa ett jobb. Ja, jag har klippt mig också, tackar som frågar.

 

Så det är mest därför jag inte har bloggat. Jag vet inte om jag kommer bli bättre på att uppdatera i framtiden. Troligen inte. Men tillhör ni den delen av mänskligheten som anses som "naiva" så kan ni ju alltid gilla mig på ansiktsboken. Där kommer förhoppningsvis förvarningar om det skulle råka dyka upp nya inlägg!

 

 

 

Igår var jag på lägenhetsvisning igen. Om det inte har framgått var vi letar lägenhet så är det alltså i Lund.

 

Det var svinkallt, blåsigt och dessutom snöade det. Jag var påpälsad med tunna träningskläder eftersom jag direkt efter skulle åka iväg och springa en runda innan min träning på kvällen. Fråga mig inte varför.

 

Så medan jag och min mamma sprang runt bland husen och letade efter rätt trappuppgång började jag frysa rätt mycket, och som varje god svensk medborgare så uppfyllde jag min plikt och klagade över vädret. Som svenskar förväntas göra. I ungefär samma veva hittade vi rätt dörr.

 

Och medan vi småsprang mot dörren så imiterade jag livligt Johan Glans när han beskrevs Sveriges väder i Parlamentet för ett par år sedan.

 

Och ja, det kan hända att jag höjde rösten lite väl mycket. Men det måste man göra om imitationen ska vara naturtrogen, för det är precis så Johan Glans gjorde. Och det är väl fan inte mitt fel att mamma öppnade dörren exakt när hon gjorde, det vill säga mitt i min imitation. Så att mäklaren (en kvinna i 60-års åldern med strikta kläder och alldeles för mycket läppstift) på andra sidan ytterdörren bara hörde en del av citatet:

 

 

och den delen av citatet som mäklaren råkade höra var när jag ivrigt brölade ut "rövhål" i hela trappuppgången. Ja då är det faktiskt inte mitt fel. 

 

 

http://www.youtube.com/watch?v=FvM0ryhD5rY

 

 

 

 

 

 

 

Jaha, igår var det då en vecka kvar till min tenta. Jag hade alltså planerat att sitta och plugga ett par timmar på dagen. Som ni kan räkna ut blev det inte så. Men tro inte att jag latade mig och satt vid datorn, nejnej, sån är inte jag!

 

Eller jo, det är jag egentligen, men just igår satt jag inte vid datorn utan jag hade lite kvalitetstid med min pappa. Vi satt och diskuterade lite om tingens ordning här i livet, pillade lite navelludd och gjorde såna där viktiga far-och-son saker man måste hinna med innan sonen flyttar hemifrån. Vilket i så fall börjar bli lite bråttom. Och jag lärde mig faktiskt en massa viktiga saker av vår lilla pratstund!

 

Som att "det är bättre med en ball Kalle i kanalen, än en kall balle i analen."

 

Och "det är bättre med en back i hallen, än ett hack i ballen."

 

 

Och sist, men inte oviktigast, "det är bättre med en tårta i vasken, än en vårta på tasken."

 

Som ni förstår så är det kanske inte så jävla konstigt att jag har blivit som jag har blivit!

 

 

Helt ärligt, hur många av er kan egentligen ställa er vid en spis och koka mannagtynsgröt helt utan anvisningar vad gäller de olika mängderna mjölk och mannagryn!?!

 

Jag tänkte väl det. 

 

SÅ SLUTA MOBBA MIG FÖR ATT JAG GOOGLAR VILKA MÄNGDER SOM BEHÖVS VA!!

 

 

 

Jag ska koka ris ikväll. Gissa hur jag tänker ta reda på vilka mängder vatten och riskorn jag behöver?! Precis. Jag tänker googla.

 

Andthere'snothingyoucandoaboutit!!

 

Så det så.

 

 

 

Tänkte ge er en kort sammanfattning av min sista helg av julledigheten.

 

• Min mamma hörde Justin Bieber på radion. "Vilken grupp är det?" frågade hon.

Jag är ingen kaffedrickare. Jag dricker te. 

 

Så när din klocka ringer och vi stiger upp 06.10 för att du ska få komma till jobbet, och du ber mig att brygga en kopp kaffe till din frukost, och jag aldrig i mitt liv har bryggt kaffe förr.

 

Ja, då gör jag som evolutionen har lärt oss att göra!

 

(Tar jag fram telefonen och googlar hur man brygger kaffe.)

 

 

Såhär alltså. Anta att du passar din brorsdotter och att ni har sprungit runt hela förmiddagen och lekt med varandra, kastat runt bollar, kastat runt kor som tydligen inte fick bo på bondgården med de andra djuren, kastat runt varandra och varit sådär allmänt uppstissade som tydligen bara jag kan få oss att bli. Anta sen att dina föräldrar mumlar något om "psykbryt" och sen går din mamma ner i tvättstugan och din pappa ut i garaget. 

 

Sen kan vi anta att det var rätt bra att de inte var i köket under tiden som du försökte få din något övertaggade brorsdotter att äta lunch. Meniallafall.

 

När det sen är dags att sova middag, och du tillslut har fått ner din brorsdotter under täcket trots att hon inte alls vill sova, då anses man trots allt som en väldigt god barnvakt om man tar fram mobilen och visar "Shaun the sheep" från Youtube, eftersom det är det enda som möjligtvis kan få ungen att ligga still.

 

Lyckas du dessutom få ungen att somna får du ännu mer pluspoäng som barnvakt. Att du själv också råkar somna bredvid anses bara som gulligt. 

 

DÄREMOT, om du själv somnar efter kvart eller så och ungen INTE har somnat, utan kryper ner från sängen och knallar ut i huset medan dina föräldrar är i tvättstugan/garaget och ungen dessutom lyckas få tag på din pappas nya systemkamera. 

 

Då anses du inte längre som en speciellt bra barnvakt. Tydligen. 

Jaha, det har varit lite dålig uppdatering här. Jag ber om ursäkt, men jag har haft fullt upp med att äta julgodis. Och dricka julmust. Med bacardi. 

 

Meniallafall. Jag har tillbringat fredagskvällen och natten hos min flickvän. Jo jag har faktiskt en sådan, tackar som frågar. Ett ståtligt exemplar om jag får säga det själv!

 

En av de första gångerna jag var hemma hos henne och åt tillsammans med hela familjen var en söndag. Familjen består av två föräldrar, min tjej och två yngre systrar. Mamman i huset hade alltså inte haft en tonårskille hemma hos sig, i alla fall inte som har ätit middag. För vi slog oss ner och började äta i godan ro, och jag är ju inte den som är den utan jag tyckte det var väldigt gott och åt med god aptit tills jag blev mätt. Sen tog jag förstås en liten portion till för man ville ju inte vara oartig, man ville ju visa att man uppskattade maten.

 

Det visade sig bara då att min tjejs mamma hade räknat med att jag skulle äta ungefär lika mycket som någon av de andra döttrarna. Så när vi var färdiga och maten var slut på faten, konstaterade hon att "det var roligt att jag gillade maten, men det var tur att hon bara hade döttrar". Det visade sig då att hon hade tänkt sig att det också skulle räcka till henne dagen efter på jobbet. Och till pappan.

 

Så ja. När jag kom igår hem till dem igår ropade hon glatt från köket att "idag var hon minsann redo!" Tydligen hade hon dubblat receptet när hon fick klart för sig att jag skulle komma. 

 

Jag tror minsann att hon kan bli en bra svärmor trots allt!

Jaha, och så var julen över! Vi i vår familj firade igår på juldagen istället för på julafton. Det är en komplicerad historia och jag förstår att ni har ett bristande intresse så jag skippar den biten!

På julafton så var det bara jag och mina föräldrar här hemma, och när det var dags för den traditionsenliga julgröten till lunch dök det upp ett högst obekvämt samtalsämne vid matbordet. Nämligen huruvida jag skulle flytta hemifrån det kommande året eller ej.

 

Missförstå mig nu rätt, jag vill gärna flytta hemifrån, jag hade mer än gärna haft en egen lägenhet och kunnat bestämma allt själv, det hade jag verkligen. Men det har ju som jag nämnde i tidigare inlägg vissa fördelar att bo hemma, typ som att man inte behöver betala reparationen av ett billarm som tjuter men ändå inte finns. Så jag hade uppskattat om jag själv fick bestämma när jag tyckte det var lagom att flytta hemifrån!

 

SÅ. Konversationen vid matbordet lät ungefär såhär:

 

Min pappa: (Med lite ironisk stämma) Är det någon i familjen som har ett nyårslöfte?

 

Min mamma: (Skiner upp och säger med högst oironisk stämma) JA! Jag tycker familjen kan ha som gemensamt nyårslöfte att Jake ska flytta hemifrån under 2013!

 

Jag: Menar du som det där nyårslöftet pappa gav för tio år sedan när han lovade att han skulle rensa garaget och slänga vår gamla fax på tippen? Det som alla visste att det aldrig skulle hända. För att han aldrig skulle slänga något över huvud taget om han inte har en kniv mot strupen.

 

Min pappa: Den kan vara bra att ha!! Och dessutom ska man inte slänga saker som fungerar.

Jag: Mm, vi vet att du resonerar så. Därför var det ingen som trodde på det där nyårslöftet för tio år sedan. Men inombords hade vi alla en förhoppning om att kanske, kanske skulle denna gången vara ett undantag. Men nej. Såna saker kallas inte löften. Det kallas visioner. Alla vet att det inte kommer uppfyllas. Är det så ni menar med att jag ska flytta?

Min mamma: Nejnej, det här är på riktigt! Du kommer flytta hemifrån under 2013, det här inget politikersnack som din pappa håller på med! Ger massa löften som ändå ingen tror på!

 

Min pappa: Jag säger ju att den kan vara br...

 

Min mamma: (Avbryter och viftar lite avfärdande med handen) Innan somaren ska du nog se att du inte bor här längre!

 

 

Just då kändes det som de bara försökte hetsa upp mig lite. Det gick sådär, men jag ska erkänna att jag blev lite orolig över min mammas seriösa tonläge.

 

Oron steg lite under juldagen när vi till sist firade julen ordentligt med hela familjen samlad och jag delade ut paketer iklädd en tomtedräkt. När jag hade öppnat mina julklappar, och fått fram en stekpanna, två kastruller, 12 dricksglas från IKEA och en elvisp. Då ska jag erkänna att jag började fundera på att man kanske borde göra en extra kopia på sin husnyckel.

 

En av fördelarna med att bo hemma hos sina föräldrar är att man ofta har tillgång till en bil. Utan att behöva betala för den dessutom! Det är en perfekt lösning ur min synvinkel. Att ha tillgång till bil, men inte äga någon för då måste man genast börja betala en massa hit och dit. Ibland ganska oväntat. 

 

Som idag, när jag kom hem med bilen, körde upp den på uppfarten, hoppade ur och låste. Men innan jag hade kommit in genom ytterdörren började bilen tjuta och blinka något alldeles förfärligt. Jag låste upp bilen och tänkte liksom väl att det var någon dörr som inte var låst. Så jag öppnade förardörren igen och såg till att stänga den ordentligt innan jag låste igen. 

 

Den här gången hann jag faktiskt öppna ytterdörren innan det började tjuta och blinka igen. Jag låste upp bilen och tänkte liksom väl att det var ju själva fan, vilken dörrjävel är det som inte är låst?! Så jag öppnade alla dörrar, inklusive bakluckan och såg till att stänga allt ordentligt, innan jag återigen låste bilen. Den här gången kom jag faktiskt in i huset innan det började låta igen.

 

Jag stack ut handen för att låsa upp bilen, samtidigt som jag ropade in i huset:

 

Jag: PAPPA! Jag behöver hjälp!

 

Min pappa: (Nerifrån källaren) Vems bil är det som står och tjuter?

 

Jag: Det är vår bil!

 

Min pappa: Den silvriga?!

 

Jag: Nej, den gröna! Kan du komma?

 

Min pappa: Det är inte den gröna.

 

Jag: Men jo, det är den gröna! Kom nu!!

Min pappa: Det kan inte vara den gröna!

 

Jag: Men va?! Det var ju den jag körde, det är den som larmar! Jag är väl inte efterbliven!

 

Min pappa: (Kliver upp ur källaren) Det kan inte vara den gröna. För den har inget larm serru!

 

Jag: Nähä. (Sticker ut armen genom dörren och låser den gröna bilen. Efter cirka 10 sekunder börjar den GRÖNA bilen tjuta och blinka.) Tala om det för bilen då!

 

Så ibland är det väldigt skönt att man inte äger bilen själv. Speciellt när den beter sig såhär. Och jag ska ju inte gå så långt som att påstå att jag kan en massa saker om bilar. För det kan jag verkligen inte. Men min intuition säger mig att det är jävligt dyrt att laga ett billarm. Speciellt när det inte finns. 

Det är nog inte många som har lyckats undgå att hela internet tror att världen kommer gå under idag. Det har diskuterats väldigt mycket kring det här. Hur det ska ske? Kommer det finnas zombies? Följer Undergången våra tidszoner, så att Australien är det första landet som går under? Kommer det finnas zombies? Hur överlever man? Kommer det finnas zombies?

 

Om man överlever, hur överlever man sen anstormningen av statusuppdateringar av typen "JAG ÖVERLEVDE 21/12 2012!! GILLA OM NI INTE GJORDE DET!!" som kommer dyka upp på den dära ansiktsboken?

I USA har försäljningen av överlednads-kit ökat dramatiskt den senaste tiden. I Frankrike har ett berg blivit invaderat av campare som tror att det är enda stället på jorden som kommer bli skonat. 

 

Så idag kom jag på en sjukt bra grej. Fast lite för sent. Men jag tänkte att man borde ha skapat en app som garanterar att man överlever Undergången. Lite som att när Undergången kommer så drar man bara fram sin mobil och visar appen där det står att man ska bli skonad. Och då går Undergången bara vidare till nästa person istället. Sjukt smart tycker jag!

 

Men iallafall. Jag är ju inte en sån person som vill tjäna pengar på andras rädsla. Det är jag ju inte. Så jag har inte gjort en sån app. Tyvärr. Och dessutom kan jag inte göra appar. Så vi har det problemet med. Och i Australien är det ju typ redan den 22/12, så där lär väl marknaden för en sånhär vara begränsad så att säga. Så det är väl inte en helt fläckfri plan, det är det ju inte. 

Men jag tänker mig att man kan ge ut den gratis istället, och skriva att det bara är en beta-version, så man är liksom inte garanterad något. Eller så kan man sätta ett pris på den, men samtidigt lova att om den inte fungerar så får man pengarna tillbaka. 

 

Som tur är lär det ju komma fler domedagar. Det brukar göra det. Så är det någon som kan upplysa mig om när nästa kommer? Någon?